Du rev min mur..

Är man rädd för något, någon.. Det kanske har hänt för mycket i ditt liv som gör dig ledsen. Och känner att man klarar inte av att ta emot allt som kommer emot dig. Alla känslor, tårar, besvikelsen och ord blir bara för mycket för dig..

Du orkar inte längre.. Man håller människor på lämpligt avstånd, släpper aldrig in dom för långt.. Du vågar inte älska, rädd för besvikelsen.

Man bygger upp ett ansikte, en människa.. Som kanske egentligen är du..
Du har endast en mur runt omkring dig som ingen kommer igenom.

Du gråter aldrig, du är aldrig arg. Du känner aldrig saknad, att du älskar. Att du blir omtyckt.. Du bara är!

Sen träffar du en person som lyckas ta sig igenom din mur. Du känner mängder av nya upplevelser, känslor och glädje.. Du finner gåvan att kunna älska och våga släppa in en människa att få älska dig..

Det är nytt, du blir rädd.. Men ändå så underbart lycklig. Den person som lyckades är speciell.

Att kunna älska är en gåva! Att låta sig bli älskad är enormt stort!!